När vi avslutade förra numret skrev vi att det skedde i ett läge av stor ovisshet. Pandemin har som väntat visat sig vara ihärdig och läget är så här mot årets slut i stort det samma. Flera cinematek, film- och konstinstitutioner har under detta interim delvis varit öppna, men nu råder i stort sett full nedstängning, och visningar och festivaler har återigen flyttat till nätet eller antagit alternativa former. Att mycket kommer förbli sig likt även framöver är högst sannolikt.
Till detta nummer har vi översatt texter om den skotska filmaren och poeten Margaret Tait (1918–1999). I samband med hundraårsfirandet av hennes födelse anordnades ett antal visningar, bland annat vid Uppsala Kortfilmfestival. 2015 arrangerade vi en visning med Taits filmer på Cinemateket, där vi även inkluderade en film av Ute Aurand, en filmare som varit viktigt för att sprida kännedom om Taits filmer, och som här skriver om deras möte i Skottland 1995.
I Taits arbeten finns en rörelse mellan den urbana industriella geografin och de karga Orkneylandskapen. Hon promenerade ofta runt med sin kamera och hänvisade återkommande till sitt arbetssätt med en fras lånad från Federico García Lorca; hon «förföljde» bilden för att hitta dess interna rytm, balans, pregnans. Lucy Reynolds ger en övergripande inblick i flera av dessa aspekter av Taits gärning, och Ivana Miloš skriver om den retrospektiv hon anordnade vid Österreichische Filmmuseum i Wien hösten 2019, samt om Taits cinematografiska såväl som litterära diktning.
I «Primitivismen och avantgardena» skriver Noël Burch om hur filmgrammatiska aspekter ur den tidiga filmens «primitiva» faser dyker upp i vissa experimentfilmer under det sena 60-talet och 70-talet, som Ken Jacobs Tom, Tom, the Piper’s Son (1969) och Ernie Gehrs Eureka (1974). Annette Michelson (1922–2018) var filmhistoriker och skrev främst om experimentfilm, men även om den tidiga sovjetiska filmens pionjärer. Vi publicerar ett samtal mellan Adeena Mey och Michelson som kretsar kring de filmvisningar hon arbetade med. Samtalet kan läsas i dialog med Noël Burchs text, och berör även uppstarten av film- och videosamlingen vid Centre Pompidou i Paris, där Pontus Hultén och Peter Kubelka var inblandade.
Anders Edström är fotograf och filmare och har tillsammans med C.W. Winter utarbetat en säregen och mångskiktad estetik i filmerna The Anchorage (2009) och The Works and Days (of Tayoko Shiojiri in the Shiotani Basin) (2020). The Anchorage spelades in i Stockholms skärgård, medan den senare är en åtta timmar lång film inspelad i en by utanför Kyoto. Vi publicerar ett samtal med Edström som kretsar kring deras två projekt och arbetsmetoder.
I Katarina Nitschs text utgör den egyptiska aktrisen Faten Hamama en ingång för en diskussion om den politiska, estetiska miljön i en av den arabiska filmens mest expansiva och fascinerande perioder, samt om en tillgänglighetsproblematik som lokala aktörer ställs inför idag. Den situation som Nitsch beskriver står i stark kontrast till videokollektivet bildwechsel och deras verksamhet. Dagmar Brunow introducerar det Hamburgbaserade kollektivets radikala arkivpolitik.
Joni Hyvönen läser en mindre känd novell av Don DeLillo, som är löst baserad på Jean-Luc Godards Week-end (Utflykt i det röda, 1967), i en diskussion om adaption och relationen mellan litteratur och film. Poeten och ljudkonstnären Pär Thörns dikt «Vad som framkommit i fallet påkallar inte ingripande» består av transkriptioner av text som syns i bild i Bo Widerbergs Mannen på taket (1976), och utgör en helt annan typ av litterär bearbetning av film.
Slutligen, Esperanza Collados Saker en gång sagda fungerar som performativ text, som föreläsning och en «paracinematografisk» undersökning i vardande om några av filmens elementära beståndsdelar: projektion, ljus, materialitet, immaterialitet, dess sociala funktioner. Colladas text kan beskrivas som det Érik Bullot kallar för en «film utan film» eller en «pappersfilm» – en form av film vi delvis kan ta del av idag, i väntan på att projektorernas ljus återigen kan tändas.