av Martin Grennberger & Stefan Ramstedt
Att denna tidskrift förr eller senare skulle göra något mer omfattande och uppsamlande kring Jean-Marie Straub (1933–) & Danièle Huillets (1936–2006) verksamhet har på många sätt varit oundvikligt. Sedan vi startade 2012 har vi gång på gång återkommit till deras arbete. Nu sammanfaller tillfället med att vi arrangerar en filmserie om fem visningar på Cinemateket i Stockholm under december och januari 2017–18. Varför Straub & Huillet? För att de som få andra filmskapare har skapat ett så konsekvent oeuvre, en hållning, en arbetsetik och – om man så vill – en politik som fortsätter att ge oss nya insikter, perspektiv, verktyg och material att arbeta vidare med.
Ett av de huvudsakliga incitamenten för denna dossier var möjligheten att för första gången i skrift publicera de två samtal som ägde rum med paret under deras besök på Cinemateket i Stockholm i februari 2004. Vi publicerar här dessa två samtal i dess helhet, och kompletterar det med översättningar av texter av och om Straub & Huillet, samt två nyskrivna texter av Trond Lundemo respektive Peter Nestler.
Numrets andra del består av texter om en yngre generation filmskapare. Vi bad filmaren Sílvia das Fadas skriva en text om Marta Mateus Farpões, Baldios (2017), en film som skriver in sig i en betydelsefull portugisisk filmtradition (Manoel de Oliveira, António Reis & Margarida Corderio, Pedro Costa) samtidigt som den tydligt förhåller sig till en samtida politisk verklighet. Farpões, Baldios filmades i Alentejo, ett område som bland annat Solveig Nordlund och Grupo Zero (vilka vi skrev om i vårt förra nummer) filmade i under och strax efter Nejlikerevolutionen 1974, och das Fadas beskriver hur begären som möjliggjorde denna revolution lever kvar i de landskap och människor som Mateus filmar.
Kuratorn Emily Fahlén arbetade tillsammans med Filipa César när hon ställde ut på Tensta konsthall och visade sin film Transmission from the Liberated Zones (2015). I numret skriver Fahlén om Césars senaste film, Spell Reel (2017), som kretsar kring räddningsarbetet av Guinea-Bissaus filmarv, och om den politiska potentialen i ett sådant filmarkiv.
Det syriska filmkollektivet Abounaddara har vid ett flertal tillfällen under året varit inbjudna till Stockholm för att delta i samtal, seminarier och filmvisningar som arrangerats inom ramen för kursen Critical Images på Kungliga Konsthögskolan. Konstnären Katarina Nitsch har varit drivande i det arbetet, och här skriver hon om Abounaddaras emergency cinema och hur deras filmer vill återerövra begreppet värdighet i representationen av den syriska befolkningen.
Avslutningsvis publicerar vi en översättning av Giorgio Agambens essä «Anteckningar om gesten», en av fåtalet texter av den italienske filosofen som explicit behandlar filmkonsten, och som här för första gången översätts till svenska. Han beskriver här hur vår relation till den mänskliga gesten har gått förlorad, och hur filmen både registrerar denna förlust och försöker återappropriera den.